För något år sedan spådde Larry Fink, VD för Blackrock – världens största kapitalförvaltare, att attributet ”hållbar” snart skulle blir överflödigt i finans. Detta eftersom alla investeringar i framtiden måste vara hållbara. Denna Finks lingvistiska framtidsvision fungerar väldigt väl som målbild för finansbranschens uppdrag i övergången till en långsiktigt hållbar ekonomi. Om vi kan uppnå underförstådd hållbarhet har vi kommit långt. Dagen då en kapitalförvaltare kan presentera sin ansvarsfulla investeringsstrategi utan att ständigt referera till ”beaktande av ESG-faktorer” ska vi se fram emot. (ESG står för Environmental, Social, Governance och är den förkortning som vanligen används för att beteckna hållbarhetsaspekterna miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning.)
Än är vi dock en bra bit därifrån och behöver fortsätta kämpa. Men kampen kan inte föras hur som helst. Det behövs ett skarpt och enkelt fokus. Här följer ett par idéer som kanske kan ta oss vidare på vägen.
Fokusera på G
Kapitalmarknadernas brännpunkt är just nu grön. I princip allt kretsar kring bokstaven E, som i ”Environmental”. Nästan alla myndighetsrekommendationer, datainsamlingar, mätningar, analyser och granskningar handlar om E. Hela EU:s nya taxonomi för hållbara investeringar tar sin utgångspunkt i E. Det är förståeligt, men inte nödvändigtvis ändamålsenligt.
Förkortningen ESG har en inbyggd obalans som består i att de två första bokstäverna faktiskt är beroende av den tredje. Allt börjar egentligen med G, som i ”Governance”. Det säger sig självt. Den främsta anledningen till att vissa verksamheter har kunnat bedrivas så att livsbetingelser för människor, djur och natur försämrats eller försvunnit är att bolagsstyrningen varit obefintlig alternativt dysfunktionell. Och en omställning till att driva kommersiellt framgångsrika rörelser som tar adekvat miljömässig och social hänsyn förutsätter en väl fungerande styrning. Därför ska vi fokusera på G.
Bolag som härifrån och framåt inte tar sig an utmaningen att genom förbättrad styrning göra sina verksamheter mer långsiktigt hållbara kommer att drabbas på flera sätt. Nya regleringar och rapporteringskrav kommer att hindra bolag från att fortsätta i gamla hjulspår. För den som inte jobbar aktivt med hållbarhetsfrågor och uppvisar resultat kommer det att bli svårare och dyrare att finansiera sig. För investerare är det således viktigare än någonsin att identifiera välskötta bolag med dokumenterat god styrning.
Vad är det då vi ska leta efter? Först och främst att ledningen uppvisat förmåga att adressera och hantera risker, att driva resultatorienterat förändringsarbete och att tackla kriser. Sådant måste anses vara lämpliga egenskaper för att genomföra omställningen mot hållbarhet. För den som får tillfälle att interagera med bolagets ledning kan det vara på sin plats att ställa frågor om verksamhetens scenarioanalys. Att ledande personer kan föra en engagerad och initierad dialog om det – utan att genast hänvisa till hållbarhetsavdelningen – är en tydlig indikation på att frågorna tas på allvar och inkluderas i den strategiska styrningen. Bolag med funktionell styrning har större chans att dra nytta av nya affärsmöjligheter; de klarar implementering av nya regelverk bättre och de har överlägsna utsikter att undvika snedsteg som ger negativ publicitet eller kostsamma rättstvister. De är till sådana verksamheter kapital ska allokeras.
Fortsätt räkna
En oerhört central del i kapitalallokering är värderingen av projekt och verksamheter. Sådan värdering kräver ett stort mått av disciplin. Vår hjärna har en svårhanterlig benägenhet att ta genvägar till beslut. I den gröna yra som nu råder finns en uppenbar risk att vi som investerare går bort oss på ett liknande sätt som vid tiden för IT-bubblan. Då bländades vi av begrepp som ”den nya ekonomin” och lyssnade till självutnämnda profeter som talade om evig högkonjunktur. Vi slutade tänka och vi slutade räkna. Istället letade vi efter bolag med dot-com-suffix och slängde pengar efter dem. Den typen av beteende sätter en effektiv allokeringsmekanism ur spel och leder obönhörligen till kapitalförstöring. En läxa som är bra att ha med sig. Liknande bubbeltendenser finns idag i sektorer knutna till den hållbara omställningen. Viktigt att komma ihåg är att allt som kallas grönt eller hållbart inte nödvändigtvis är finansiellt sunt.
För att på allvar integrera ESG måste vi sluta prata så mycket om det och istället lägga mer fokus på hur riskerna och möjligheterna ska modelleras på bolagsnivå. Hur tror vi att omsättningstillväxten påverkas? Vad blir effekten på marginalerna? Vilken betydelse får det för långsiktig kapitalstruktur? Reflekteras alla relevanta risker i avkastningskravet? Det här görs förstås redan på många håll, men det är fortfarande långt ifrån en självklarhet. Och dessutom är antalet som pratar om det alltjämt större än antalet som faktiskt gör det.
Om finansbranschen som helhet fokuserar på bolagens styrning och fortsätter att omsorgsfullt väga in alla upptänkliga risker och möjligheter i sina beräkningar kommer vi sakta men säkert att röra oss mot en situation där bestämningsord kan utelämnas och där hållbarheten i begreppet ”finans” kommer att vara underförstådd.
Vår nya gästkrönikör heter Mikael Axelsson och han är VD för rådgivningsfirman DWM Nordic AB. Hans yrkesbana inleddes inom corporate finance på Merrill Lynch i London, men gled sedermera över till kapitalförvaltning. Mikael har arbetat i ledande ställning på värdepappersbolag sedan 2004 då han var affärsområdesansvarig för garantiprodukter på nätmäklaren E-Trade. Han drev sedan egen värdepappersrörelse i ett antal år innan han rekryterades av Garantum Fondkommission 2010. Där fungerade han under en period som vice VD innan han tog över som VD 2015. Den posten behöll han fram till september 2020. Mikael har en civilekonomexamen från Handelshögskolan i Stockholm.
Aktuellt
SENASTE
