Globaliseringen är död – Leve globaliseringen!

”Är globaliseringen död?” frågade man vid det nyss avslutade World Economic Forum i Davos. Och det är lite av ett historiskt mönster: Vid större internationella kriser kraxar olyckskorparna om att globaliseringen nu försvinner för gott. Så hände vid 9/11, den globala finanskrisen 2007-2008 och covid-utbrottet 2020. Ändå har globaliseringen överlevt. Men frågan är var vi står i dag. Har brexit, Covid-19-pandemin och den ryska invasionen av Ukraina satt stopp för ett halvt sekels utveckling där världen krympt och allt fler lyfts ur fattigdom?

Självklart ska vi ha respekt för att det pågår ett fasansfullt och vidrigt krig i Europa och att detta, ur ett ekonomiskt perspektiv, leder till utbudsstörningar och försämrade handelsrelationer. Likaså har de hårda covid-nedstängningarna i Kina skapat produktionsstörningar som givit frossa över världens börser när världsekonomins motor helt plötsligt gått på halvfart. Och stämningen mellan EU och Storbritannien är inte direkt munter. Kritiska röster hörs också kring de effekter våra globala liv har på klimatet och den kulturella mångfalden.

Har vi då nått punkten där globaliseringen nått vägs ände? För att kunna landa i ett svar behöver vi fråga oss vad alternativet till globaliseringen är. De senaste 50 åren har globaliseringen bland annat lett till kraftigt minskad fattigdom, en blomstrande digitalisering och forskning som nått resultat man aldrig tidigare vågat hoppas på.

Likaså visade de brutala nedstängningarna som följde efter Covid-19-utbrottet den enorma omställningskraften som finns i företagen världen över. Digitala möten blev helt plötsligt både möjliga och norm. Nya logistiklösningar hittades och nya marknader öppnades när vi ställde om och anpassade oss.

Och det är också här som jag tror att vi hittar vårt svar: I vår mänskliga kreativitet och förmåga att ställa om och anpassa oss. Dessutom har de globala värdekedjor som i dag ligger till grund för globlieringen tagit enorma resurser i anspråk att bygga upp. Det handlar om astronomiska summor av pengar, många års utvecklingen och långvarigt etablerade handelsrelationer. Att skifta dessa värdekedjor görs inte lättvindigt. Likaså räknar nästa generation som nu växer upp med att kunna göra minst en termin utomlands, att fortsätta kunna konsumera media från alla världens hörn och handla varor till ett rimligt pris.

Kritiken mot globaliseringens effekter på vårt klimat ska dock tas på allvar: Klimatkrisen är kanske det mest allvarliga hotet mot hela mänskligheten. En enkel lösning kan vara att ”go local”. Samtidigt stannar inte klimathotet vid våra nationella gränser och vi har lite att tjäna på att isolera oss. Istället behöver vi använda globaliseringens fulla kraft till att samla de smartaste hjärnorna från världens alla hörn för att tillsammans knäcka lösningen. Liksom vi gjorde när covid-19-vaccinen forskades fram och rullades ut på rekordtid tack vare globala samarbeten.

Sannolikt överlever globaliseringen alltså även denna period. Låt den nu bli en kraft som hjälper oss att fortsätta utvecklas samtidigt som vi tar hand om vår planet.

  Moa Langemark, sparanalytiker på Avanza