Det visade sig dock att inflationen var fortsatt hög och vid centralbanksmötet i Jackson Hole i augusti betonade den amerikanska centralbanken att räntan behöver höjas rejält för att få ned inflationen, även om det leder till recession. Uttalandet smittade av sig på många marknader inklusive den svenska och fick räntorna att stiga.
”Inflationstakten har varit hög under hela hösten. Det är inte längre bara utbudsfaktorer som driver upp siffrorna utan det är breda prisökningar vi ser, på alla typer av varor och framför allt tjänster”, säger Johan Moeschlin.
I september kom Riksbanken med en historiskt hög räntehöjning på 1 procentenhet – mer än vad de flesta analytiker förväntat sig.
”Svenskar har en relativt stor andel rörliga bolån vilket talar emot att en sådan kraftig höjning skulle vara nödvändig och direktionen var oenig i sitt beslut. Vi har redan sett att privatkonsumtionen börjat avta, bland annat genom vikande siffror för detaljhandeln. Men det återstår att se hur räntekänsliga vi faktiskt är, liksom i vilken utsträckning inflationen påverkar kommande avtalsförhandlingar”, säger Johan Moeschlin.
Riksbanken meddelade också att värdepappersköpen fortsätter men att de väntas upphöra vid årsskiftet som tidigare signalerats. Däremot var bankens prognosticerade räntebana flackare än väntat.
Fondens avkastning var negativ i absoluta termer, främst till följd av stigande marknadsräntor i alla löptider. Övervikten i företagsobligationer påverkade också avkastningen negativt till följd av vidgade kreditspreadar. Den korta durationen bidrog däremot positivt till avkastningen i förhållande till jämförelseindex.
”Att kreditspreadarna gick isär, framför allt i fastighetsbranschen, är en kombination av högre räntor som gör det dyrare för företagen att refinansiera sina förfall framöver och oron för att vi är på väg in i en lågkonjunktur vilket, allt annat lika, också kommer att drabba företagen”, säger Johan Moeschlin.
Förvaltaren är försiktig till nyinvesteringar och avstod ifrån att förlänga en del förfall under kvartalet, exempelvis i Volkswagen. Dock gjordes två investeringar i gröna obligationer: den ena från SBAB där kapitalet används för finansiering av bostäder som uppfyller vissa energi- eller miljökriterier. Den andra obligationen emitterades av Boliden och syftar till att finansiera bolagets satsningar på att öka zinkproduktion med lågt klimatavtryck.
Vad gäller utsikterna är förvaltarens huvudsyn fortfarande att inflationen kan bli mer långvarig än Riksbanken räknar med och att styrräntan kommer att behöva höjas mer än den nuvarande prognosen visar. Den korta durationen i fonden bibehålls därför. Övervikten i företags- och bostadsobligationer bibehålls också, liksom en försiktig inställning till fastighetsobligationer.
Johan Moeschlin påpekar att trots de osäkra utsikterna är läget bättre än på många år för sparare i räntefonden.
”Marknadsräntorna har stigit och kreditspreadarna har kommit isär rejält och den förväntade avkastningen i Räntefond Lång är i dagsläget högre än på många år – nästan fyra procent. Det här är goda nyheter för den som vill sprida riskerna mellan aktier och räntor”, avslutar Johan Moeschlin.
