Du som läser Börsvärlden gillar troligtvis aktier, men i många portföljer har även räntebärande tillgångar en plats och en funktion att fylla. Utsikterna och riskerna kan dock bero på vilken typ av räntefond du har. Vet du vad du har för slags räntefond och hur den kan väntas samvariera med din aktieportfölj? Det finns nämligen räntefonder och så finns det räntefonder…..
Krångligt? Kanske….men här ska vi försöka att reda ut begreppen.
Vi börjar med titta på en traditionell räntefond med stats- och bostadsobligationer (med AAA rating) med fasta kuponger och med medellånga till långa löptider. Räntorna på sådana obligationer är fortfarande väldigt låga eller tom negativa i vissa löptider. Då förstår vi lätt att avkastningen kan bli svag, men om långa statsobligationsräntor dessutom stiger från en låg nivå drabbas sådana fonder av en kapitalförlust därtill! Det mesta av den kapitalförlusten som stigande långa räntor medför slipper man om man istället investerar i det som kallas FRN (Floating Rate Note). Dessa finns på bostadsobligationsmarknaden och är numer även väldigt vanliga på den svenska företagsobligationsmarknaden. Att det inte blir samma stora kapitalförlust med en FRN beror på att kupongen i FRN-obligationen delvis är rörlig och justeras varje kvartal utifrån hur Stiborräntan har rört sig. Man kan förenklat säga att man i en FRN har hedgat bort känsligheten för rörelser i långa underliggande ”riskfria” räntor. De långa fastkupongsobligationerna har alltså det vi kallar för ränterisk eller sk ränteduration, dvs hög känslighet för rörelser i underliggande räntor. Det har inte en FRN på samma sätt.
Låt oss förflytta oss bakåt till tiden då pandemin slog till. Bortsett från alla andra tankar som dyker upp när vi pratar om pandemin och den omvälvande effekt som den har haft på vår vardag så skulle jag tro att det första kvartalet 2020 också gjorde ett visst intryck på den som hade pengar investerade i räntefonder i tron att alla räntefonder är väldigt säkra placeringar.
Den som i början av 2020 hade investerat i traditionella räntefonder som ovan med väldigt litet kreditrisk, men med mycket ränterisk, fick tack vare räntedurationen i dessa fonder en positiv avkastning när statsobligations-och swapräntorna föll i turbulensen. Den som istället hade investerat i fonder som hade mycket kreditrisk, men begränsad ränterisk, fick däremot troligen se värdet på den investeringen falla ordentligt. High Yield-fonder föll med 16-18 % samtidigt som aktieplaceringar generellt utvecklades dåligt. Det senare var inte nödvändigtvis optimalt ur portföljsynpunkt.
Varför blev det så? Den som har obligationer med kreditrisk i form av företagsobligationer ska ju över tid tjäna på den högre löpande ränta man får som kompensation för den extra kreditrisken jämfört med en svensk statsobligation. Istället blev kreditrisk väldigt negativt för avkastningen när kreditspreadarna ökade dramatiskt. Ökningen av kreditspreaden på en obligation motsvarar nämligen en nedgång i obligationskursen och en kapitalförlust. Ju längre löptider dessa obligationer hade desto mer förlorade du. Dina placeringar hade nämligen det vi kallar för spreadduration eller kreditduration, alltså känslighet för rörelser i kreditspreadarna. Dessutom var det så att ju svagare kreditkvalitet dessa obligationer hade desto mer förlorade du. Hade du därtill en fond med företagsobligationer som var av FRN-typ gick du ju dessutom miste om den positiva effekten av att de underliggande (och mer riskfria) räntorna föll som du skulle fått med en fond med fastkupongsobligationer.
Händelsen i början av 2020 har satt fart på olika initiativ som syftar till att förbättra pristranparansen och likviditeten på den svenska företagsobligationsmarknaden eftersom en slutsats var att det funnits brister på dessa områden. Ett annat område i fokus har varit redovisningen av ränte-och spreadriskerna i räntefonder, alltså det vi precis har gått igenom i denna krönika.
När placerare ska välja räntefonder kan det säkert förefalla bekvämt att använda fondernas respektive riskklasser som guide. Sedan länge redovisar svenskregistrerade fonder risk enligt EU-standarden som baseras på historisk volatilitet och som presenteras med en sjugradig skala. Det må fungera väl för aktiefonder även om måttet kanske säger mer om den tid som varit än den säger något om framtiden. När det kommer till fonder med placeringar på företagsobligationsmarknaden finns det däremot en speciell svaghet med volatilitetsbaserade mått eftersom de riskerar att underskatta risken i en fond som verkar på en marknad som är mindre likvid och där värdepappren inte handlas över en börs. Företagsobligationsmarknaden kan under långa perioder kanske förefalla stabil, men det kan vara en chimär på grund av att alla papper i en mindre likvid marknad, som företagsobligationsmarknaden är, inte omsätts hela tiden eller pga att det inte finns information om gjorda avslut att tillgå ögonblickligen eftersom de inte omsätts över en börs såsom aktier gör.
De priser som företagsobligationsfonder värderas utifrån är alltså inte alltid priser som reflekterar faktiska avslut, något som skiljer sig från aktiefonder och aktiemarknaden. Ibland kan det nog tom vara så att företagsobligationer med sämre kreditkvalitet (högre risk) under vissa marknadsförhållanden kan förefalla ha lägre volatilitet när man försöker mäta denna än obligationer med bättre kreditkvalitet enbart på grund av att de förra inte har omsatts. Man känner helt enkelt inte till det verkliga marknadspriset och får hålla till godo med kvoteringar på mäklarnas skärmar som sin tur kanske inte är up-to-date av samma orsak.
Turbulensen på marknaden för företagsobligationer i kvartal 1 2020 tydliggjorde att den historiska volatiliteten i tillgängliga priser inte varit representativ och att det saknades ett bra och allmänt använt nyckeltal för att redovisa risk i räntefonder. Det blev en slags ”ketchup-effekten” när vissa företagsobligationer som inte omsatts på länge till slut ändå måste omsättas i februari-april 2020, pga att fonder då fick väldigt stora utflöden. Det fanns tecken som tydde på att vissa obligationer då omsattes på prisnivåer som låg långt under de som fanns indikerade på skärmarna och som låg till grund för volatilitetsberäkningar och fondvärderingar i många fonder. Till slut justerades skärmpriserna vartefter fler avslut gjordes, men osäkerheten om prisbilden var alltjämt stor. Många fonder åkte sedan upp till en högre en riskklass när kvartal 1 2020 inkluderades i volatiliteten som ligger till grund för riskklassberäkningarna.
Volatilitetsmåtten och riskklasserna bör därför, när det gäller räntefonder, studeras i kombination med andra riskmått. Du vill ju få förstå risknivån innan du är mitt i eller redan har kommit ur härdsmältan. Utöver den sjugradiga riskskalan har svenskregistrerade fonder frivilligt sedan tidigare även redovisat duration (ränterisk) i årsberättelserna. Ränteduration säger något om fondens känslighet för rörelser i marknadsräntorna och är mer framåtblickande än volatilitetsmåtten är, vilket är ett bra komplement. Ränteriskmåttet kan översättas som att det illustrerar vad som händer med ett innehav om räntan skulle gå upp eller ned med 1 procentenhet.
Räntedurationen i en fond kan dock, som tidigare beskrivet, skilja sig markant från spreaddurationen om fonden har investerat i FRN-obligationer. Räntedurationen kan i en ca 4 år lång FRN vara endast 0,2 medan spreaddurationen i samma papper kan vara nära 4! Vad betyder det? Jo, om de underliggande räntorna stiger så tappar man knappt något på det, men om kreditspreadarna ökar med 100 punkter kan man däremot tappa runt 3,5 % allt annat lika. Vad är problemet med det? Egentligen inget, men det kan vara förvillande för fondkunden om enbart en ränteduration på 0,2 framgår i redovisningen av risken i fonden och inte den mycket längre spreaddurationen! Då har man ju bara redovisat ena delen, den med låg risk (räntedurationen), och inte delen med hög risk (spreaddurationen). Hur ska kunden förstå riskerna med fonden då? Spreaddurationen bör helt klart redovisas också. Hög spreadduration = hög risk (allt annat lika).
Fondbolagens förening har gått ett steg längre och rekommenderar sedan förra hösten användandet av måttet spreadexponering som kombinerar två saker: obligationernas spreadduration och storleken på kreditspreaden. Närmare bestämt multipliceras spreaddurationen med kreditspreaden. Det betyder att spreadexponeringen kan bli hög både pga lång spreadduration och pga att obligationen har en hög spread. Tanken är att spreadexponering ska indikera vad som händer om spredarna i din fond fördubblas. Spreadexponeringen blir därför högre i en high yield-fond med höga kreditspreadar än i en Investment Grade-fond med små kreditspreadar fast de kanske har samma spreadduration. Det finns fördelar och nackdelar med detta mått som vi inte har utrymme att gå in på här och nu, men all in all är tillskottet spreadexponering ändå en förbättring och hade varit en tillgång för intresserade fondinvesterare om det funnits innan Q1 2020. Det hade nog givit en bättre förståelse för vilken typ av fond man var investerad i. Ett tips är att också läsa om fondens inriktning i fondens faktablad och/eller informationsbroschyr. Finns det t ex begränsningar för hur mycket High Yield-obligationer fonden får ha eller för hur lång spreadduration den får ha?
Fondbolagens förenings rekommendation täcker än så länge bara svenska fonder och gäller bara årsberättelser (med start 2020-12-31), men förhoppningsvis kommer måttet att bli mer frekvent publicerat i branschen i framtiden. Vi har valt att vara föregångare på den punkten och publicerar måttet i månadsrapporterna för våra räntefonder tillsammans med måtten ränteduration och spreadduration. Vi anger också i informationsbroschyren för vår Avkastningsfond hur mycket High Yield fonden får ha.
Maria har 26 års branscherfarenhet varav drygt 21 från kapitalförvaltning i olika roller. De senaste 9 åren har hon arbetat med inriktning på räntebärande placeringar och de senaste 6 åren som portföljförvaltare. Hon har även erfarenhet från Finansdepartementet där hon arbetade i 5 år. Maria har en Degree of Master of Science in Business Administration and Economics från Handelshögskolan i Göteborg och har även läst japanska på Göteborgs universitet.
Aktuellt
SENASTE
