Samverkan mellan early-stage-investerare och Startups

Jag har tidigare skrivit om den dysfunktionella early-stage-investment marknaden där det finns många som utger sig för att vara investerare men har inget kapital - eller har kapital men detta sitter låst i andra investeringar så att kapitalet blir tillgängligt för sent.

Efter att i 30+ år observerat hur denna bransch fungerar är det också viktigt att påtala hur betydelsefullt det är med samverkan mellan investeraren och startupen.

   Många startups är så desperata efter investering att man i princip inte bryr sig om vem som investerar eller hur investeraren samverkan med bolaget denne investerar i. Min erfarenhet, samt många intervjuer med startups, ger en tydlig bild av att pengar är långt ifrån all lösning på startupens utmaningar och behov. Jag har sett åtskilliga exempel på att “fel” investerare kan vara orsaken till att startupen misslyckas. Låt mig ge några exempel på vad som jag uppfattar som bra och dåliga investerarrelationer:

En investerare kan också vara en ambassadör för det bolag denne investerar i, och öppna dörrar till både marknad och viktiga samarbetspartners. Detta arbete kan ofta vara lika betydelsefullt som själva kapitalet. Det är därför viktigt när startupen väljer investerare att också både känna till och ställa krav på investeraren vad denne kan hjälpa till med i övrigt, samt få en kommittent på detta långsiktigt under hela investerarens engagemang.

Investerare vill ofta hjälpa till, men det är också viktigt att man klart definierar vad och hur denne hjälp skall innehålla och göras. Jag har sett flera exempel där investeraren lägger sig i detaljer och ser sin investering som en möjlighet att ha rätt att styra och besluta om detaljfrågor - det blir tyvärr ofta fel och skadar företaget. Jag tror inte investerare vill riskera sin investering, men båda parter måste klargöra rollerna från början och vilket inflytande investeraren skall ha.

Allt som ofta behövs en eller flera sk rundor med investering efter den initiala. Det blir då också viktigt att veta om den initiala investeraren kan, eller vill, vara med i dessa framtida rundor. Här ligger också frågan om vilket kapital investeraren verkligen har och är beredd att skjuta till senare. Ofta är det en fråga om flera gånger större belopp i de kommande rundorna.

   I min bransch ser jag många företag som hamnar i det vi kallar Death Valley vilket innebär att man har utvecklat sin produkt/tjänst och börjat få kunder men där man nu behöver mer kapital för att skala upp verksamheten, och kanske även nå lönsamhet, men investeraren har inget mer kapital att skjuta till – och allt stannar upp. Detta är ett mardrömsscenario då man försätts i en mycket svår situation gentemot en ny investerare som nästan kan ställa vilka krav denne vill då alternativet är att lägga ned hela projektet. Investerare inser ofta inte att detta kan hända och att detta påverkar avsevärt vilken förräntning man får.

Summeringen är att startups måste ställa krav på investeraren, investeraren måste definiera sin roll och hjälpa till med det som startupen har nytta av och att pengar inte är den universella lösningen på alla problem. 

Lars Olofsson

Jurist och ekonom med erfarenhet som koncernchef i 12 år, managementkonsult, investerare och affärsutvecklare i 30+ år samt serieentreprenör.