De sekundära målen var totalöverlevnad (OS), och där observerades en HR på 1,10 till fördel för pomalidomid, och tumörssvarsfrekvens, som uppgick till 33 procent för melflufen jämfört med 27 procent för pomalidomid.
Bolaget skriver också att en genomgripande analys av data i fördefinierade subgrupper visar att förbättrad PFS för melflufen framförallt drevs av patienter som inte tidigare genomgått en autolog stamcellstransplantation, ASCT, med en median-PFS på 9,3 månader jämfört med 4,6 månader för pomalidomid och en HR på 0,59.
För dessa patienter observerades en fördel för melflufen vad gäller totalöverlevnad med en median-OS på 21,6 månader, jämfört med 16,5 månader för pomalidomid och en HR på 0,78.
För tidigare patienter som genomgått en ASCT observerades istället en fördel för pomalidomid avseende totalöverlevnad med en median-OS på 31,0 månader, jämfört med 16,7 månader för melflufen och en HR på 1,61. Den här fördelen för pomalidomid i transplanterade patienter, bidrog till att HR uppgick till 1,10 för totalpopulationen.
Oncopeptides skriver vidare också att behandling med melflufen plus dexametason ledde till betydligt fler hematologiska biverkningar av grad 3/4 jämfört med pomalidomid. Dessa var kliniskt hanterbara och i linje med tidigare rapporter, men fler dosjusteringar behövdes för melflufen jämfört med pomalidomid.
"Resultaten från Ocean-studien tyder på att melflufen och dexametason kan komma att bli en potentiell behandling för patienter med RRMM som är refraktära mot lenalidomid och har fått 2-4 behandlingslinjer men som inte tidigare genomgått en autolog stamcellstransplantation", säger Fredrik Schjesvold, Head of Oslo Myeloma Center.
